Lyssnade sedan på hjärtat och mätte magen och hon sa att det är en pigg bebis därinne och jo tack det ska då alla veta att det är en pigg liten skrott därinne! Inte många minuter den sötnöten är stilla där inte. Magen växer som den ska men ligger under kurvan, fast det gjorde den med Novalee också mot slutet men sen så rätade det ut sig igen. Har haft ont i magen ett tag fram och tillbaka nu och jag vet inte om bebis ligger konstigt eller vad det är men det känns som när man gör tusen-nålar på armen fast i magen, speciellt runt omkring naveln typ och min barnmorska sa att det kunde vara förvärkar om det trycker nedåt samtidigt och om magen blir hård också och det blir den ju så ja antagligen har jag förvärkar eller så är det för att bebis trycker på något himla konstigt vänster!
Novalee somnade nu under hennes vila utan nappen igen fast efter ca tjugo minuters skrik och bråk, hon var så arg och utmattad det sista att inte ens nya Patrick fick vara med.
Känner mig jätte hemsk som mamma, ja världens elakaste faktiskt som trycker ner henne i sängen för att hon ska ligga stilla. Hon sätter sig nämligen upp och skrattar åt en när man säger till henne flera gånger att "Novalee, lägg dig ner", till slut så tryter tålamodet och då får stackarn skäll. Prövar att bara ligga bredvid henne men det funkar inte alltid, prövar att sjunga men då klappar skrottan händerna efteråt och säger "blaaa mamma" eller så ligger hon och slår på mig och när hon ligger i sängen så kan jag ju inget göra (om hon slår oss när hon är i famnen så sätter vi bara ner henne, men det går ju inte att göra eftersom hon ska sova..) Som jag skrev i förra inlägget att det är en himla tur att hon har en pappa med bättre tålamod än sin mamma i alla fall som kan bryta av och ta henne istället och då somnar hon för det mesta snabbt.
Har tänkt många gånger varför just jag blev välsignad med en sådan underbar dotter när så många andra par inte kan få några barn.. Jag älskar henne mest av allt i hela världen men jag blir så ledsen och arg på mig själv för att jag skäller på henne eller tar tag i henne (ibland för hårt) och då gör det ännu ondare i mig att jag är så elak. Min fina lilla tjej förtjänar verkligen en snällare mamma känner jag. För hon är så underbart go hela hon! Och nu ska hon få ett syskon och då undrar jag igen hur kan jag bli välsignad med TVÅ stycken underbara små liv?!
Ja det är väl en sån fråga jag kommer att ställa mig hela livet kan jag tänka mig...
Kram*
Nu kanske jag låter taskig när jag säger detta men jag menar inget illa o jag vill att du kanske ska kunna tänka på ett annat sätt:
Du är Novalees mamma, du är hennes ALLT. Hur tror du hon uppfattar dig? Hur tror du hon tänker när det är dags att sova? "Mamma blir arg på mig bara för att jag inte är tillräckligt trött o kan komma till ro". Eller hon kanske tänker att hon inte vill sova för hon vet att det slutar med bråk.
Behöver hon sova middag? Ella sover bara en halvtimme, de dagar hon går på dagis, annars sover hon inte middag. Hon är inte trött helt enkelt. Däremot är hon rätt trött vid läggdags så då lägger vi oss i hennes säng o efter tio mins tysthet sover hon. De dagar hon vart på dagis o sovit middag tar det en halvtimme.
N kanske ska skippa middagsluren oxå så ni slipper bråket + att hon somnar fortare på kvällen. Tycker så synd om henne (och dig) när du skriver hur nattningen går tillväga. Vet att du är en jättebra mamma i övrigt men du kanske får tänka på hur du upplevs i hennes ögon. <3 att hon berömmer dig för att du sjunger i sängen är ju bara gulligt, skippa sovningen o sjung tsms då istället. Hoppas du inte tar illa upp men du kanske behövde höra detta, hur hon upplever dig. För hon vet ju inte att klockan är läggdags, hur lång tid det tar osv, DU vet att hon somnar sent/tar lång tid på sig men det vet inte hon, o hon vet inte varför du blir arg, hon märker ju bara att du blir arg för att hon inte är så pass trött. Prova lägg henne lite senare annars om hon behöver sova middag. O sen lite senare på kvällen. Prova att bara ligga där i sängen o säg att vi ska sova nu så vi kan leka på dagis imorron (tex) o blunda.. Låt det ta den tid det tar, bli inte arg för då blir det värre, bättre för henne att somna glad än ledsen, o bättre för dig att slippa dåligt samvete som jag märker att du har.
Nästa gång du blir arg o skäller o tar tag i henne så tänk då "vad fan håller jag på med? jag är hennes allt. hur upplever hon mig nu? varför ger jag henne dålig självkänsla?" för det är det hon får. För hon förstår inte bättre. Hon är bara en liten tvååring <3 hoppas det blir bättre! <3
