Jag har varit med om två missfall innan vårat älskade hjärta bestämde sig för att komma. Bara det tyckte jag var otroligt jobbigt men tänk er då dessa ängla mammor, de som går halva, ibland hela graviditeten och förlorar sina små älskade barn. Deras fina efterlängtade barn!
Jag kan ibland bli riktigt irriterad på Novalee när hon inte vill somna eller när jag inte sovit bra till exempel. Jag önskar självklart INTE bort min älskade dotter men kan bli så irriterad på henne och det förnekar jag inte.
Men så läser jag ängla mammornas bloggar och känner att vilken tur vi har som får välskapta, levande barn! Det gör så ont i mig när jag läser att de aldrig får lära känna den lilla person de väntat på, att de aldrig får se hur de underbara barnet växa upp, aldrig känna deras "riktiga" pussar och kramar, ja jag tror ni fattar vart jag vill komma.
Men gu vad jag är lycklig lottad att min älskade dotter fortfarande lever, jag ser henne växa dag för dag och ser hur hennes personlighet kikar fram mer och mer, jag får höra hennes ljuvliga skratt, jag får känna hennes små speciella pussar när man säger "kan jag få en puss?" och gör ljudet "mmmm" mot henne och plutar med läpparna och jag får en puss av henne, ibland fler. Vår älskade dotter lever och är verkligen hela vårt liv!!
Jag beundrar er ängla mammor så mycket, som orkar att leva efter något sånt här hemskt, att ni tar er igenom dagarna! Jag önskar er ängla mammor all lycka som finns på er framtida stig. Det kanske låter fel jag vet inte men jag beundrar verkligen er så mycket och jag kan gråta hur mycket som helst när jag tänker på vad ni gått/går igenom.
Länkar här till två av bloggarna jag läst/läser.
Fridas mamma
Philips mamma
Kram*
Jag läste för ett tag sen om en mamma vars barn hade somnat in när barnet var 5½ månad, fanns inga fel eller nåt på barnet utan det var plötslig spädbarnsdöd. Helt frisk o glad o livlig annars. Det är hemskt. Så hemskt! Usch, vill inte ens tänka påt. :(
Mediumet hade sagt att hon "sett" en röd bil, o känt smärta från höft till huvud, nåt sånt.
Har hört massa rykten oxå, att gubben vart otrogen sen ett år tillbaka, att han var hemma i ladugården medan Ulla försvann, att Ullas mobil hittats nån km från hemmet. Följer en från på flashbacks forum oxå, om detta. Det är många som spekulerar där om fallet, rätt intressant, många misstänker gubben...
Räven bor i ett av våra uthus på övervåningen. Det ligger massa gammalt o nytt bajs där uppe. Fredrik o pappa är jägare o de tog varsin bössa o skulle lura ut räven, så Fredrik mötte den i trappen. Och pappa stod utanför o skulle skjuta men räven sprang åt andra hållet.
Vill verkligen få bort räven för våran katt springer ju här ute. Och det går verkligen inte hålla honom inne för han jamar o skriker om han inte får komma ut. Han klöser även på dörren om man inte är tillräckligt snabb med att släppa ut honom.
Oj vad lång kommentar det blev :) Kramar
Usch vad det är hemskt. Kan inte ens tänka mig hur det måste vara. Nathans en kusin var med om det, gick 38 veckor och sen vart det inget.. tänk att gå så länge och bara vänta och längta och sen så tar det bara slut, fy vad livet är orättvist ibland :-(
det ska nog gå bra ska du se! Jag hänger inte heller med riktigt haha men det är bara att köra på och tro mig, jag blir blöt hela jag!
Man har inte så mycket till val. Vi har gått igenom detta och det är inget man önskar sin värsta fiende.
Det enda jag vet är att man antingen växer ihop eller ifrån varandra och vi växte ihop. Nu har vi 2 underbara barn. Ett i himlen och en underbart charmtroll hos oss :) Och hoppas på ett till hos oss.
Kram från en mamma och änglamamma
