Vart tar tiden vägen egentligen? Just vid den här tiden 20.13 för två veckor sedan var jag precis en super lycklig, trött nybliven mamma. Mitt eller ja vårat älskade lilla hjärta äter och sover bra och har lite då och då magknip. På onsdag ska vi ju till BVC för första gången så får se om hon gått upp något sen i fredags. Jag har börjat att ge ersättning till henne nu som jag blandar med min ur-pumpade mjölk. Känns lite lättare/skönare/lugnare för mig att se på ett ungefär hur mycket hon får i sig då. Visst så ammar jag fortfarande men det är mest på natten och lite då och då på dagen. För oss funkar detta jätte bra eftersom att Jonas kan ge henne lite då också om jag nu skulle vilja hoppa in i duschen eller gå ut med Ella.

Jo just det. I fredags skulle det kommit hit en man för att kolla på Lucifer men han ringde aldrig så på lördagen ringde jag upp ett par från Hönö som var intresserade av honom. Så de kom hit vid ett tiden och tog med sig honom hem till deras hus. Mycket skönt att ha en katt mindre och så mycket lugnare det blev!

Vi kände det att det blev lite mycket med tre katter eller jag kände det rättare sagt och han var så "liten" och vild och bara bråkade med de andra katterna som blev helt vansinniga på honom och skrek och gapade. Han klöste på väggarna och när vi kom hem förra måndagen med Novalee så blev de alla nyfikna. Misty blev rädd och sprang därifrån, Linnéa luktade, nosade och bara tittade. Lucifer däremot kom fram och luktade och tänkte bita henne i huvudet och höjde tassen för att slå till henne, han tog ingen hänsyn alls att hon låg på golvet eller soffan heller de kommande dagarna och gick nästan på henne (självklart lämnade vi henne inte obevakad) men vi kände i alla fall att vi inte litade på honom trots att vi visste/vet att han är bara 7 månader. Men såna problem vi haft med honom har vi aldrig haft med våra tidigare katter och då har vi sammanlagt haft sex st katter. Misty och Linnéa lyssnar om vi säger till dem, man behöver inte skälla och höja rösten det är bara att ha ett annat tonläge så går de därifrån men han sket fullständigt i allt och var överallt hela tiden. (Jätte snäll, go, söt och mysigt för övrigt dock)

Jaja ha en trevlig måndagskväll i alla fall för nu ska ja se lite på tv och äta lite godis innan N vaknar igen och vill ha mat
Kram*


Denna lilla vita skjorta hon har på sig har min mammas gammelmormor sytt till min mormor när hon föddes så den går vidare i generation till först födda barnet i familjen och den skall vara på när man åker hem från BB sen lägger man ner den igen tills nästa barn kommer.

Den skjortan är btw 71 år gammal..

På väg hem från avdelning 34