Ja klockan sju imorse för nio år sedan så ringde hemtelefonen hemma hos mamma och hon svarade och sa "Så det är över nu". Jag förstod direkt att pappa då hade gått bort men orkade inte säga något utan somnade om. När jag klev upp berättade mamma att han dött vid tre tiden under natten. Han fick en propp i hjärnan som de "löste upp" men fick sedan en hjärninfarkt i bakre hjärnbalken eller om det var i hjärnbarken och blev alltså hjärndöd den fjortonde december.
Han är precis lika saknad nu som då, ibland ännu mera saknad. Känns jobbigt när jag tänker på att han aldrig får hålla Novalee, aldrig leka med henne, ja aldrig träffa henne.. känns jobbigt att jag aldrig mer kommer att få några varma kramar av honom eller att få hans hjälp och aldrig få vara i hans mysiga hus och fira jul, påsk, midsommar, allahelgona och födelsedagar med honom.
Att höra hans röst kan jag ju göra genom att kolla på film eller lyssna på det band vi spelade in för så många år sedan, fast det kommer aldrig att vara samma sak som att höra honom i verkligenheten.
Hur som helst det jag ville säga var att..

♥ JAG SAKNAR DIG MIN ÄLSKADE PAPPA!!! ♥